Veckans tema är ”Blue” vilket förstås är väldigt brett. Jag kom inte på något särskilt fiffigt den här veckan utan gjorde det enkelt för mig genom att välja ut spelrelaterat som kan ha med blått att göra. Det behöver ju inte alltid vara det primära, men något som är vanligt.

Blå är en väldigt vanlig färg i Halo-spelens flerspelarlägen.

Du iklär dig en hel del olika färger i De Blob-spelen, bland annat just blå.

Marines ifrån Starcraft-spelen har jag alltid förknippat starkt med blått.

Spana in EmmyZ huvudinlägg samt de andra deltagarnas bidrag: Spelgubben, Onlajn, Bitlöf, Nördbloggen, Silversoul, RPGaiden, Kraid, Syntw, Svampriket och Darkoo.

Veckans tema är ”GOD”, hur man nu vill tolka det. När jag såg titeln på temat tänkte jag spontant på GLaDOS och kände att det var tvunget att vara en av bilderna. Så, varför inte köra på goda röstinsatser i spel som min tolkning, där karaktärernas namn helt enkelt är på bokstäverna G, O och D? Det kör vi på, minsann!

GLaDOS är helt lysande i Portal-spelen, rösten görs av Ellen McLain.

Ophelia i Brütal Legend är det Jennifer Hale som är rösten bakom.

Duke Nukems one-liners glömmer man nog aldrig, tacka Jon St. John för det!

And that’s all, folks! För mig, i alla fall. Fast i vanlig ordning kan ni kolla in EmmyZ egna bidrag och de andra som är med: Spelgubben, Spelkriget, RPGaiden, Syntw, Silversoul, Explewd, Svampriket, Darkoo, Nördbloggen, Kraid och Spelföräldrarna.

Andra veckan av Gears of War 3-betan börjar lida mot sitt slut, och det är nu runt en vecka sedan jag publicerade senaste delen i den här bloggserien med intryck ifrån betan. Delvis för att jag inte hunnit spela allt för mycket, delvis för att andra grejer har varit ivägen för det hela. Men nu så. Det har dykt upp en hel del nytt sedan sist i form av två nya banor och två nya spellägen att spela. Jag tänkte att vi kunde börja i den ändan för att sedan återgå till vapen som jag började prata så smått om i förra delen. Låt oss börja med King of the Hill.

Tänk dig att man slår samman King of the Hill- och Annex-lägena ifrån tvåan, där har vi ungefär hur King of the Hill fungerar nu i trean. I tvåans King of the Hill behövde någon stå i ringen hela tiden för att ta poäng åt sitt lag, medan det i Annex räcker att ta över punkten. Motståndarlaget var tvungen att ha ihjäl en först innan de kunde ta punkten ifrån en om man stod i ringen tillsammans med dem. Nu går det att bryta motståndarnas innehav av ringen bara genom att ta sig in i den vilket gör det mer intensivt då man inte behöver ha ihjäl samtliga i den först (även om det förstås är en stor risk att kasta sig in mot den då, åtminstone om man planerar att ha livet i behåll efteråt). För övrigt ett spelläge som man bör undvika att spela med randoms om man inte kommunicerar med dem, då det krävs väldigt mycket samarbete om det skall gå lyckat. Team Deathmatch fungerar desto bättre om man är sugen på att köra solo, även om bra teamwork förstås fungerar bäst där också.

Det andra spelläget som blivit tillgängligt nu, så sent som igårkväll, är det nya vid namn Capture the Leader. Det här är också en slags kombination av två spellägen ifrån det förra spelet, nu Guardian och Submission. Båda lagen har varsin ledare som inte kan dö, men man kan bli downad – sedan är det upp till motståndarlaget att plocka upp en som meatshield och hålla en i 30 sekunder för att vinna. Submission var sällan ett spelläge man körde online, men Guardian hände det att man spelade då och då. Den här kombon tror jag kommer vara mer tilltalande för de flesta. Är du ledare har du möjligheten att se exakt var alla befinner sig, inklusive motståndarlaget, genom din Tac/Com och kan sedan förmedla det till laget för bästa möjliga taktik i kampen om att få tag på motståndarnas ledare. Det är intressant och jag tänker spela mer av det här också för att skapa mig en bättre uppfattning om det.

De två nya banorna heter Trenches och Old Town. Två bra banor som fungerar väl att spela på också. Trenches är en sjukt öppen bana som öppnar upp för mycket långdistansskjutande med gevären i spelet, alltid trevligt att plocka ner motståndare med Hammerburst över minst halva banan om man befinner sig på rätt position. Old Town känns lite mer anpassad för spellägen som King of the Hill och Capture the Leader än Team Deathmatch-liknande, och för de förstnämnda spellägena fungerar den galant. Den är inte helt symmetrisk sett till väggar o.s.v. vilket jag tycker banor bör vara åtminstone i Team Deathmatch-lägen, därför gör den sig inte helt perfekt i det ändamålet.

Men hur är det med vapnena då? Låt oss återgå till det. Jag pratade om de tre olika gevären och de två olika hagelbrakarna i förra delen, nu tänkte jag att vi kunde ta oss an de två andra vapentyperna som man har med sig som standard. Då pratar jag jag förstås om något så enkelt som handpistolerna och granaterna. Standardhandpistolen och Boltok-handpistolen finns det inte mycket att säga om, de känns mer eller mindre identiska med de ifrån tvåan. De fungerade väl redan då och gör det även nu. Gorgon-pistolen använde i stort sett ingen i tvåan dock, men nu kan jag faktiskt tänka mig att använda den före de två andra varje dag i veckan. Känns som att den kan mäta sig med andra, helt enkelt. Det går att sänka motståndare kvickt om man är snabb och smidig nog i användandet av den.

Granaterna då? Rökgranaten var knappt berättigad att ha kvar i tvåan efter de olika ändringarna de gjorde med den. Nu i trean känns det faktiskt som att den fyller en funktion igen. Den gör det väldigt svårt att se vad som står på i området där den använts, samt att du kan välta meatshields ur armarna på folk och göra att de inte kan skjuta för någon sekund om de blir påverkade av den. Särskilt i Capture the Leader är rökgranaten ett användbart vapen för att få sin ledare ur motståndarnas händer så att denne kan smita. Ink-granaten i tvåan var väldigt effektiv, men fungerar nu på ett helt annat sätt. Den täcker inte alls upp samma yta som förut, men träffar man rätt på är den farlig. Alternativt är den bra för att hindra folk från att ta sig fram i vissa gångar på banan om det är tajt. Har själv knappt känt något behov av att använda den så frågan är om de inte borde göra något annat med den här istället för att ha den så som den är nu. Känns lite onödig.

De mest effektiva i tvåan var frag-granaterna. De fungerar i stort sett likadant nu som då, finns det någon skillnad så har jag inte upptäckt den ännu. Fungerar bra, helt enkelt. Ny granat nu i trean är en eldgranat som är riktigt farlig om man använder den rätt. Det går att sätta fyr på marken för att folk skall ta skada om de springer över elden, alternativt kan du kasta en granat direkt på en motståndare för att ha ihjäl den på stört. Kräver precision om man skall lyckas bra med det dock, vilket är skönt. Det känns lite som att eldgranaten har samma funktion som Ink-granaten dock, så om de inte gör något annorlunda med sistnämnda borde de kanske skippa den helt i multiplayern. Är lite kaka på kaka nu.

Med de nya spellägena, banorna och de mest grundläggande vapnena ur vägen, öppnar det för att prata väldigt mycket om de lite mer intressanta vapnena i kommande inlägg. Det dyker upp mycket som man vill ta upp i någon mån och ibland känns det inte som att jag får ut allting heller riktigt. Gör vad jag kan för att dela med mig av samtliga intryck i alla fall, om möjligen lite kort ibland. Nästa inlägg innefattar snipers, diggerlaunchers och annat skoj!

Veckans tema är ”På G” och jag gjorde det så enkelt för mig som att välja ut tre spel som helt enkelt är på gång. Alla fanns med i min listning över de 10 spel jag ser fram emot mest, så jag tänkte att jag kunde plocka några av dem så att de får synas i större format. Till sist blev det L.A. Noire, Fez och Batman: Arkham Asylum som jag alla tre ser väldigt mycket fram emot att spela. Förstnämnda är ganska nära, de andra fortfarande en bit bort i tiden.

I vanlig ordning har EmmyZ som drog igång speltriss gjort sitt eget bidrag på temat, vilket följande också har gjort i veckan: RPGaiden, Spelgubben, Darkoo, Silversoul, Syntw, Frispel, Spelkriget, Robins Hörna, I Am Error, Bitlöf, Kraid och SpeLinnea.

Var med du också! Alternativt, vad dyker upp i dina tankar på temat ”På G”?

Under spelträffen jag skrev om i förra inlägget fick jag också förfrågan om att vara med i den podcast som GAMEcore.se driver, för att tillsammans med Emil Lindqvist (på nätet kallar han sig för Groopa, tidigare GroopaKoopa, som någon kanske sett i spelforum) i ett av segmenten prata om det här med spelare och socialisering. Vare sig det rör sig om när man spelar eller socialisering med andra spelare utanför spelandet i sig tar vi upp det.

Allt som allt är programmet lite kortare än två timmar och den delen jag är med i varar kanske runt en halvtimme. I övriga programmet har Alexander och Fredrik med sig några andra gäster som också var med på spelträffen för att prata om lite annat. Vill ni lyssna så når ni det genom inlägget om avsnitt 92 på sajten, med namnet ”Det sociala spelet”.

Precis som på de senaste träffarna fanns det lite olika ”avdelningar” av träffen, olika rum med olika fokus kan man säga. Ett rum dedikerat åt musikspel så som Singstar, Rock Band eller till och med Dance Dance Revolution (med tillhörande rejäl dansplatta) och dylikt. Ett för brädspelande, ett för retrospelande och ett lite mer allmänt där även Xbox 360-LANet fanns att hitta. I mitten av träffen fick gänget ifrån Super Retro Bros. också ett eget rum där de bl.a. arrangerade lite tävlingar under träffens gång. Hela det här gänget var nytt, de brukar annars arrangera lite mindre träffar själva i eller utanför Skurup, men valde nu att göra ett slags samarbete med Terebi Ge-mu under påsken. Kanske blir det mer av den varan i fortsättningen? Det var kul med allt nytt folk hur som helst, träffade bl.a. på Linnea som bloggar på SpeLinnea, hon har slängt upp en massa bilder och själv skrivit om träffen vilket jag tycker att ni ska spana in direkt. Vann dessutom en Kirby som hon gjort, kul!

Det var lagom mycket folk på träffen känns det som, men det hade gärna fått vara flera trots att det är förståeligt att många är på annat håll i och med påskfirande eller att det liksom inte känns lönt att åka långväga ifrån för någon enstaka dag i Malmö. Det är ju vanligen mycket mer folk både på sommarträffarna och nyårsträffarna. Portal 2 var ett populärt spel att köra och jag gjorde mitt bästa för att undvika spoilers och klarade det galant trots spelande i mer eller mindre varje vrå. Delvis därför, men också för att det var så mysig stämning med sackosäckar, spelkonst på väggarna och pärlplattepyssel, så trivdes jag allra bäst i retrorummet – eller Pixellaboratoriet som det så snyggt kallades av de som höll i det rummet. Vilket verkade vara fallet för många andra också.

Tävlingar av dess olika slag fanns det också, bl.a. pågick det en 8-kamp i retrospel under träffens gång, varav 6 stycken var i utslagningsformat utspridda under några kvällar, och de 2 andra var spel man hade möjlighet att slå bäst poäng eller sätta bäst tid i fram till sista tävlingsdagen. Spelen/minispelen i turneringsformat var Kirby Megaton Punch (från Kirby’s Fun Pak), Mario Kart 64, Chu Chu Rocket, Samurai Kirby (också från Kirby’s Fun Pak), Life Force och VS-läget av Super Mario Bros. Jag gick segrande i Samurai Kirby faktiskt och fick okej placering i några av de andra, i vissa åkte jag ut direkt.

De spel som pågick fram till sista tävlingsdagen var Tetris och Super Mario Kart. I det första tror jag att jag knep tredjeplatsen, medan Super Mario Kart i slutändan blev en riktig face-off där jag och en kompis satt och nötte till sista möjliga sekund av tävlingen för att knipa den allra bästa tiden. I slutändan vann jag Super Mario Kart-delen med en halv sekund bättre än min kompis, vilket också gjorde att jag vann hela 8-kampen till slut. Riktigt kul tävlingar och jag ser gärna att den här 8-kampen återvänder med nya spel i framtiden!

Allt som allt en väldigt trevlig träff, hoppas att allt nytt folk trivdes lika bra på träffen som en veteran i sammanhanget som jag. Vore väldigt roligt om allt nytt folk dyker upp på kommande träffar också, och ännu bättre – om det dyker upp ännu mer nytt folk. Det är ju trots allt alltid roligt att lära känna ännu fler likasinnade, det finns det aldrig för många av i denna värld! Är ni läsare rentav sugna? Varför har ni inte dykt upp än i så fall? ^_^

Det har spelats ännu mer av Gears of War 3-betan och det finns fortfarande mycket kvar att prata om av det som är tillgängligt så här långt i betan. Det fortsätter att flyta på hur bra som helst, trots att de dedikerade servrarna har varit nere en viss period för att sedan bli tillgängliga igen efter att Epic har fixat lite med dem. Det fungerar väldigt mycket bättre även när man har en host än det gjorde i tvåan, vilket känns bra ut i fall att de dedikerade servrarna skulle få problem någongång (vilket förstås inte ska behöva vara ett alternativ).

En annan sak som är bra med Gears of War 3 är att man har snabbat upp spelet igen. Tempot befinner sig nu istället tillbaka på samma nivå som i ettan, då första spelet hade ett lite högre tempo än tvåan. Det kunde kännas lite slött ibland i det förra spelet och den här tempoökningen är definitivt på sin plats, man märker verkligen hur allting flyter på mycket bättre och hur de flesta matcherna blir mycket intensivare än de flesta man hade i förra spelet. Andra saker som hjälper till att gynna flytet är att man nu kan göra så kallade ”mantle kicks”. Det innebär att om en motståndare sitter bakom ett skydd och du står på andra sidan, kan du hoppa över skyddet och i samma veva sparkar du till honom eller henne och får en kort tidsram där du har chans att skjuta den här personen utan att den kan göra mostånd. Det blir mer action så istället för att sitta och trycka på varsin sida skyddet.

Nytt är också att du med hjälp av ett tryck på vänsterspaken kan ”spota” folk åt laget, då det kommer upp en markör ovanför motståndaren för att lagkamrater enklare ska se var fienden i fråga befinner sig. Påminner lite om hur det fungerar i Battlefield: Bad Company 2. Haken med det här är att du bara kan ”spota” en motståndare i taget, däremot är det inte begränsat till en ”spot” per lag, utan alla har möjlighet till varsin sådan. En funktion jag själv inte använt mer än någon enstaka gång så här långt i betan, men som säkert lär komma till god användning efter hand. Kanske ett bättre verktyg i de andra spellägena.

Vad sägs om att börja snubbla in på ett så intressant område som vapnena då, gamla som nya? Jag hade tänkt vänta åtminstone ett inlägg till innan jag tog upp dessa, men vi kan väl börja lite basic, det finns en hel del att säga om varje vapen, trots allt. Nu i trean har man ännu större möjlighet att anpassa vilka vapen man startar med vid varje spawn. I tvåan kunde du välja mellan Lancer och Hammerburst, nu har vapenarsenalen utökats med ytterligare ett gevär, nämligen en vid namn Retro Lancer. Sågen är utbytt mot en bajonett som du kan spetsa motståndarna med om du sprungit med den i högsta hugg tillräckligt långt. Det är lika riskabelt som det låter och mest effektivt att använda i situationer när motståndaren inte vet att du är bakom dem. Ungefär som med motorsågen, helt enkelt.

Förutom motorsåg och bajonett är skillnaden likaså att man inte har lika lång räckvidd med Retro Lancer, vilket istället vägs upp av att vapnet gör mer skada än vad en vanlig Lancer gör på håll. Hammerbursten gör fortfarande ungefär samma standardskada som Lancer gör, fast fortfarande med fördelen att det är väldigt individuellt hur mycket skada man lyckas att trycka ut, i och med att varje knapptryck är ett skott istället för de jämna burstsen med de två olika Lancer-vapnena. Nytt på Hammerbursten är också att den har fått ett järnsikte vilket jag uppskattar väldigt mycket, då man inte hade full kontroll på siktet i tvåan. Än så länge känns balansen mellan de tre olika förvånansvärt jämn, vilket är kul att se redan så här långt innan släppet av fullversionen. Just nu behöver man inte ändra dem, är intrycket.

Det finns dessutom två olika hagelbrakare i Gears of War 3. Originalet (Gnasher) och en ny vid namn Sawed-Off Shotgun. Precis som med skillnaden mellan de två Lancer-gevären så rör det sig om att Sawed-Off Shotgun har sämre räckvidd än den vanliga hagelbrakaren, medan den gör mycket bättre skada. En annan nackdel är också att den enbart har fyra skott, samt att det tar sin goda tid att ladda om den. Spontant känns den väldigt kraftfull jämfört med standard-hagelbrakaren, men det känns ändå balanserat då det står en dyrt om man missar med den. Det krävs också att man är väldigt nära sin motståndare om man ens ska få ut någonting av det. Den vanliga hagelbrakaren känns inte lika dominerande som den gjorde i tvåan, där det allt som oftast var att föredra att använda den i duellerna. Nu ser man allt fler strider där folk använder både de olika gevären och den nya hagelbrakaren man kan välja. Huruvida det fortsätter så eller ej får vi se längre fram.

Med det här sagt tycker jag att vi rundar av det andra inlägget i bloggserien. Jag letade mig in på vapnena så smått, men istället för att bara prata om ens standarduppsättning tänkte jag att vi kan gå in på alla de andra vapnena också i de kommande inläggen. Det finns ju ett och annat att säga om alla dessa också, trots allt. Jag kommer säkert att blicka tillbaka på saker jag sagt så här i början när betan närmar sig sitt slut, ut i fall att man har ändrat åsikt om ett eller annat vapen, alternativt någon annan grej. Spontant känns det som att de gjort väldigt mycket, i stort sett allting faktiskt, helt rätt. Fast ju mer man spelar, desto fler brister kanske man lär upptäcka, vem vet? Allt jag vet är att ni kommer att kunna läsa om det här i bloggserien i så fall. Hoppas ni tycker det är lika kul att läsa om intrycken som jag tycker det är att dela med mig av dessa. Nästa inlägg – mer om vapnena!

Temat för veckans speltriss är i alla fall ”Färgstarkt” och den här veckan tolkar jag det mer eller mindre bokstavligt, faktiskt. Färg, färg och åter färg. Har man någonsin sett eller spelat Pikmin-spelen känner man till att de små varelserna finns i några oliker färger och att man springer omkring i diverse vackra miljöer, som absolut passar in på temat. Att det brukar finnas färgglada spel på framför allt Nintendo-format är nog ingen nyhet för någon, vilket var ännu vanligare förut. Bilden ifrån Donkey Kong 64 var därmed helt på sin plats den här veckan. Slutligen går det väl inte ta ifrån Geometry Wars 2: Retro Evolved att det är färgglatt och härligt när det är som mest kaos på skärmen? Bilden för sig själv säger egentligen mer än tusen ord, skulle jag kunna tycka.

EmmyZ som är initiativtagaren har förstås postat bilder, vilket också följande har gjort (spana in dem också!) den här veckan: Silversoul, Bitlöf, Spelgubben, Megastorm, I Am Error, Gravie, Kraid, In Donaldismo Veritas, Zejho, Familjenspel, Nördbloggen och Darkoo.

Skulle någon fråga mig hur stort fan av Gears of War jag är så skulle jag nog svara att jag åtminstone är ett av de allra största svenska fansen av den här serien. Kampanjerna i både ettan och tvåan tycker jag mycket bra om, men det är framför allt multiplayern som jag har spenderat oändliga timmar i, med eller utan vänner vid min sida. Att jag har sett fram emot att få testa på den tredje installationen i serien är kanske därför inte så konstigt.

Igår var det så dags att kasta sig in i beta-versionen av multiplayern, efter att ha spelat Gears of War 2 intensivt först på morgonen som uppladdning. Det var äntligen dags att få se om Epic Games verkligen har lyckats få rätt på allting. Trots att jag har spenderat sjukt många timmar i tvåan så är det inte utan att spelet har haft flertalet brister som hindrat det ifrån att vara så bra som det kunde ha varit. Gears of War-veteran som jag är så tycker jag väl inte det är mer än rätt att jag passar på att dela med mig av mina åsikter i en rad inlägg som lär dyka upp då och då under beta-perioden, som varar fram till 15:e maj.

Först och främst kan vi väl börja med att ta upp en av de punkterna som var allra jobbigast i tvåan, nämligen lagget. Det var på tok för ofta som allting flöt på alldeles för dåligt, och man befann sig inte alls där man såg ut att göra på skärmen. Det hör ni ju själva att det inte är särskilt kul i en match på liv och död. Närmre 50 matcher i betan senare kan jag konstatera att det här är någonting de har löst nu i trean. Jag vet inte riktigt huruvida de använder de dedikerade sevrarna ännu eller ej, men oavsett så verkar nätkoden funka hur bra som helst, för det har inte varit en enda gång som jag känt att jag förlorade en duell på grund av lagg eller host-övertag. Precis som det ska vara, helt enkelt. Jag är jättenöjd.

De två banorna man får lov att spela i betan, Checkout och Trashball, får definitivt tummen upp också. Båda är uppbyggda mer eller mindre symmetriskt och det är så jag föredrar banorna. Det blir helt enkelt bäst så i ett tävlingsperspektiv istället för att det ska se annorlunda ut i början beroende på var man spawnar, trots att man kanske skiftar sida varannan runda. Speciellt i lägen som Team Deathmatch, som är det enda tillgängliga just nu i betan, känns det som det optimala, då man när man respawnar inte tvunget gör det i samma spawn som där man startade matchen. Det ska vara enkelt att ta sig in i hetluften igen, anser jag, och med tempot i Gears of War 3 så levererar det så som det fungerar nu.

Team Deathmatch som jag snackade om är förresten ett helt nytt spelläge i Gears of War-serien, för de som inte känner till detta. Det är lite som Warzone med skillnaden att du kan respawna efter att du dör, tills dess att ditt lag har använt upp de 15 respawns ni har till ert förfogande innan död är detsamma som – ja, permanent död. Det är av ännu större vikt att man är ett sammansvetsat lag så att någon inte slösar alla ”extraliv”. 
   I Warzone hade alla bara ett liv att förlora, sedan var det kört för personen i fråga. Nu hamnar man långt bakom motståndarlaget om en kvickt springer och dör gång på gång. Det är hur som helst ett spelläge som är mycket välkommet i serien, jag kommer få svårt att välja mellan de klassiska lägena (Warzone och Execution) och det här, förutsatt att de klassiska kommer att finnas kvar att välja när det är dags för det riktiga spelsläppet.

Det var allt jag tänkte ta upp i det första inlägget om betan. I de kommande inläggen går jag närmre in på andra delar av spelet, bland annat kan ni räkna med att jag pratar mer om vapnena – nya som gamla – i något av de inläggen som kommer härnäst. Det ska spelas mer av betan och det skall studeras ett och annat för att så här i beta-stadiet kunna ge en rättvis dom av multiplayer-delen av spelet. Än så länge är jag imponerad av hur bra det fungerar redan i ett så här tidigt beta-stadie. Nåja, mer intryck i kommande inlägg!

Förstapersonsskjutare efter förstapersonsskjutare efter förstapersonsskjutare. De dyker upp hela tiden och majoriteten av dem gör i princip samma sak, med utbytta protagonister och/eller antagonister och möjligtvis några detaljer som gör att ytan skiljer sig på något litet sätt, som bara de som spelat spelen lyckas att uppmärksamma för att kunna skilja spelen åt. Alla har de kampanjer, men när allt kommer till kritan är det multiplayern som är det stora fokuset med spelet – och här är skillnaden inte stor om man jämför de mest populära. Det är ändå samma slags spel som är mest populära, medan spel som försöker göra någonting nytt med FPS och flerspelarläge snabbt hamnar i skymundan. Det är alltid tråkigt att se i och med att jag är en av de som omfamnar de här nya försöken, som i många fall också är bra.

Det som är mest sorgligt är att det säkert kommer att innebära att vi om tio eller tjugo år fortfarande har samma slags FPS som de ledande, de där vanliga. Det grafiska har gått framåt, vissa små förbättringar i alla de där små detaljerna, men sen då? Vill alla verkligen bara spela de här traditionella förstapersonsskjutarna istället för att öppna ögonen för något nytt? Vi lär ju inte direkt se mycket av de som försöker göra något annorlunda om folk inte omfamnar det när det väl händer, i och med att de är för upptagna i de FPS som liknar alla som har släppts de senaste åren. Hur ska det då på riktigt kunna gå framåt i genren?

Jag vill se fler göra saker annorlunda. Bioshock-spelen och Singularity har FPS-element som är intressanta redan i kampanjerna, och när de båda spelen sedan applicerade allt det här även i multiplayern fick de fram något som var förvånansvärt bra. Jag förväntade mig inte mycket ifrån någon av dessa men blev lika överraskad av båda när jag testade multiplayern. Det är egentligen bara exempel, man har stött på andra intressanta försök under åren också som gått de allra flesta förbi. Team Fortress 2 är väl det enda undantaget. Visst, de är inte alls lika finslipade som Call of Duty- eller Battlefield-spelen, men är det så konstigt när folk knappt bryr sig om dessa mer än när spelet i fråga är alldeles nytt, om ens det?

Jag tycker det är synd att det bara är de traditionella FPS-multiplayerspelen som får den enorma uppmärksamhet som de alltid verkar få. Kommer vi någonsin få se att fokusen flyttas ifrån de här till någonting helt annat? Är det ens lönt att utvecklare försöker göra någonting nytt i genren även multiplayermässigt, eller ska de fortsätta leva på att en eller annan uppmärksammar att de gör någonting annorlunda i kampanjen? Hur sugen jag än är på att testa på Battlefield 3 (däremot finns absolut inget sug efter ett nytt Call of Duty) så vill jag inte sitta och spela den här sortens FPS fem-tio år fram i tiden. Jag vill att det händer något nytt. Men så halvdant som nyskapande försök mottages jämfört med de som gör likadant som alla andra, så ser det inte särskilt ljust ut. Ändå kommer FPS-genren säkert vara lika populär då, trots att det egentligen inte har hänt någonting under all den tiden, och det gör faktiskt lite ont i en att veta att det lär vara så. ”FPS. FPS never changes.” Eller?